Hur fungerar det förstärkta laglottsskyddet?

Många är bekanta med att bröstarvingar enligt lag alltid har rätt till sin laglott. Laglottsskyddet medför att en förälder inte har möjlighet att fullt ut göra sitt barn arvlös genom testamente, eftersom barnet har rätt att begära jämkning av testamentet för att få ut sin laglott. Reglerna om bröstarvinges rätt till sin laglott hindrar dock inte arvlåtaren från att under sin livstid förbruka sin egendom genom exempelvis gåvor. Om arvlåtaren har gett en gåva som till syftet är att likställa med ett testamente, kan gåvan dock jämkas precis som ett testamente. Följden, om gåvans syfte är likställt med ett testamente, blir att värdet på den egendom som givits bort läggs till den avlidne givarens kvarlåtenskap. Med andra ord behandlas laglotten som om gåvan aldrig givits och att den finns kvar som en tillgång tillsammans med övrig kvarlåtenskap. Gåvans värde ska beräknas utifrån den tidpunkt när återbäring blir aktuell, det vill säga när dödsboet efter givaren anses vara utrett. Gåvans värde vid gåvotillfället saknar, till skillnad mot förskott på arv-situationer, betydelse. Att avgöra om gåvans syfte kan jämföras med ett testamente är inte helt enkelt och reglerna är långt ifrån klara. Enligt den juridiska definitionen ska gåvan vara gjord med hänsyn till kommande dödsfall, det vill säga för att ordna successionen. Här tar man särskilt sikte på två typer av situationer. Den ena är när det rör sig om gåvor på dödsbädden eller under givarens sista sjukdom. Den andra typsituationen är när givaren överlåter egendom, men gåvan är förenad med villkor och begränsningar för gåvotagaren att givaren i realiteten inte förlorat nyttjanderätten över egendomen.
En bröstarvinge som vill göra gällande att den avlidne har gett bort egendom på ett sätt som kan likställas med ett testamente måste, hos tingsrätt, väcka talan mot gåvotagaren inom ett år från det att bouppteckningen efter den avlidne givaren avslutades.

Reglerna kring det förstärkta laglottsskyddet är mycket komplexa och därför bör man alltid anlita sakkunnig jurist för att ta reda på vilka rättigheter och skyldigheter man har som givare respektive gåvotagare och också som bröstarvinge.